...ja, det är väl det som fattas den här bloggen. Då menar jag något positivt att skriva om. Visst finns en hel del positivt i mitt liv, men motsatsen överväger just nu. Mina tankar går allt oftare till "livet efter dig", som jag ju vet kommer, frågan är bara när?
Det som är min vardag nu, handlar inte om mig. 95% av dygnet rör sig kring H och hans behov, som ständigt ökar. Resten av tiden ägnas åt mina älskade djur, Stina och Cesar. Herregud vad skulle jag göra utan dem? Stina som troget finns vid min sida dygnet runt, som alltid är uppmärksam på var jag är och hur jag mår. Som ser på mig med sina stora, bruna ögon som säger; "okej matte, jag tror jag förstår"...
Och Cesar, någon älskligare och keligare katt har jag inte haft. Och jag har haft väldigt många. Han kan konsten att trösta och ge kärlek.
Jag lyssnar på mina böcker via mobilen, en verklighetsflykt som låter mig glömma för stunden.
Mitt handarbetande har nästan blivit maniskt, jag stickar och virkar varje minut som jag är fri.
Ja, det är väl allt min tillvaro handlar om idag. Är det konstigt att jag ser fram emot och längtar efter den dag då mitt liv är mitt?
Det känns som om jag övergivit denna blogg, men så är inte fallet. Jag orkar bara inte skriva...just nu.