Ja, lite så känns det faktiskt, jag känner mig så fruktansvärt maktlös i min tillvaro med Hasse.
Lite därför jag inte vill skriva i min blogg längre, den ger inte tröst, påminner mig bara om hur torftigt liver verkligen är.
Tänk dig att varje dag-natt-dygn leva sida vid sida med en människa som du inte kan kommunicera med? Varför? Jo för att varje ord jag säger förvandlas till något som väcker ilska i hans hjärna, oavsett vad jag säger.
De enda känslor som finns i mig numera är förtvivlan och ilska.
En blogg - som en dagbok - som en bästis - på min resa som anhörig till make med nydiagnosticerad demens - och mycket, mycket annat
