En ny morgon

För varje morgon jag får lov att vakna i min säng, i mitt hem, är jag så innerligt tacksam. Jag som vet hur fort och lätt livet förändras.
Men denna morgon känns inte som en bra morgon. Jag har ONT, väldigt ont. Vet snart inte var jag ska sova. Har ju många möjligheter, men vet inte längre om den ena sängen är bättre än den andra. Har fyra olika sängar att välja på.
Min egen, nr 1, har jag lämnat för gott tror jag. Detta för att H sover i sängen bredvid och snarkar så att taket lyfter.
Säng nr 2, är gästdubbelsängen som ju har två olika bäddar att välja på. Men där en botten av ribbor, med visserligen dubbla, tjocka skumgummimadrasser som trots det inte är snäll mot min rygg.
Säng nr 3, är den på bottenvåningen, som jag köpt för H:s skull. För att han inte ska behöva gå i trapporna upp och ned. Han är vinglig, med dåligt balans, men har än så länge inte velat acceptera denna säng. Sängplats nr 4 är vår ljuvligt sköna soffa - så natten som kommer får den bli min sovplats...

En del dagar bara känns så där grå, trista, jobbiga, redan på förhand. H känner inte så idag, eftersom vi ska åka till stan. Det räcker för honom, att få följa med till stan och handla. Då lever han upp lite, får se lite människor, käka lunch ute. Då är han trött och nöjd när vi kommer hem. Idag ska jag dessutom försöka hinna med att gå in på Åhlens och köpa den fina vaxduken till det hemska köksbordet. Leverera lite mera nyponpulver till svågern, som nästan sålt slut på den tidigare leveransen. Kul att så många upptäcker nyponets undergörande egenskaper!
En tur på torget, hos blomstergubben ska det också bli. Har inte haft lust för altanen tidigare i år, men nu lider jag fruktansvärt av att se den utan de blommor, som sommaren annars består av. Nu ska här köpas lite vackert att titta på.

Vi tillbringar så mycket tid hemma denna sommar, så lite mera  vackert vill jag unna mig att titta på. Dessutom är det ju kul om det är fint till nästa husvisning också. Usch, nu tänkte jag på det, bort, bort - jag vill helst glömma det jobbiga för en tid till. Huset ska ut igen på Hemnet i mitten av augusti, då tar vi nya tag.

Ska försöka greja lite med vår nya dator i eftermiddag. Lägga in alla bilder som jag har, bl a på huset. Finns ju mycket som jag vill visa och lägga in i bloggen också. Tycker själv att den blogg helt utan bilder känns lite död och opersonlig. Men å andra sidan får det inte bli för mycket, man får inte lämna ut nära och kära, och inte heller andra personer man känner. Men man kan visa mycket av det vackra som finns runt omkring.

För länge sedan...

...startade jag denna blogg i avsikt att ha ett andningshål, där jag kunde skriva av mig lite av de känslor som snurrar i mitt inre.

Så mycket har hänt sedan dess. Då var vi mitt uppe i starten på vår husförsäljning, som fortfarande inte blivit av. Då planerade och drömde vi om hur och var vi skulle bo, det var det primära i våra planer för framtiden.

Nu är vi mitt uppe i makens sjukdom. 3 juni 2013 kommer att stå med eldskrift i mitt minne för all framtid. DEMENS! Ja, han fick diagnosen demens. Inte bara han förstås. Även jag är i högsta grad involverad i detta sjukdomsförlopp. Kan säga att precis ALLTING handlar om detta.

Har nu bestämt mig för att bloggen blir min förtrogna, där jag kan skriva av mig all frustration och förtvivlan. Men jag kommer också att låta den handla om livets glädjeämnen, mina intressen, vår hund, mina barn och barnbarn. Handarbete - är en stor del av min vardag. Kommer att lägga ut en del om mina alster, fotografera dem bl a.