...ja, det låter väl riktigt, riktigt knäppt?
Men tiden har gått och jag har lärt mig att inte låta makens sjukdom dominera allt. Han är nu så pass mycket sämre, att jag börjar se ett slut för min egen del. Han kommer inte att klara av att bo hemma, även om vi har full hemtjänst. Nu är det jag som är jour varje natt, köpte en trådlös dörrklocka som han har liggande vid sängen, högtalaren står i mitt sovrum.
Nej jag vill inte skriva om det elände som styr mitt liv, som stänger mig helt ute från umgänge med andra människor. Jag vill plocka fram det positiva som verkligen finns inuti mig. Jag vill skämta, skratta, snacka, träffa vänner om jag har några kvar.
Nu är det en vecka kvar till hans nästa växelvårdsvecka, och den här gången tänker jag stanna hemma och njuta av att vara själv. Faktiskt har jag tänkt att jag en dag ska åka till Ullared. Det är inte min grej egentligen, men just nu är jag sugen på att åka ensam och botanisera bland utbudet. Trosor ska jag i alla fall köpa, de jag fick av syrran när hon var där förra sommaren är så otroligt sköna och bra. Garn hoppas jag finns i massor, det ska jag ha med mig hem. Sen får vi se vad som finns.
Ja, så enkla nöjen planerar jag och det känns lyxigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar