Det blir så fort morgon igen

 

Morgonen kommer ibland alldeles för fort, att gå och lägga sig på kvällen är så ljuvligt gott, efter ännu en dag i mental stress. Men jag somnar så snabbt att jag knappt hinner lägga huvudet på kudden. Tack och lov!!

Hur kan man vara stressad av att gå hemma med en dement make?

Jo, eftersom alla dagar, hela dagarna flyter på i en ständig anpassning efter hans sjukdom. Mycket tålamod handlar det om, anpassning efter en annan människas behov och önskningar, förträngning av sina egna drömmar och önskningar, lyssnande på en hel del tjat och upprepningar. Ta emot tjurighet, ilska, irritation från en person som aldrig någonsin tidigare visat mig sådant. Suck! 
Min man, som jag gifte mig med för 9 år sedan, han finns inte längre...
Jo, en kort stund, en glimt - kan jag få ibland, men det är inte så ofta längre. Vem är han då, denne man som är 67 år som går som en 90-åring och ser ut som en sådan? Skuggan av den jag träffade för 10 år sedan. 

Så svårt och ledsamt det är. Så fruktansvärt ensamt! Att leva tillsammans med en människa som man aldrig mera kan föra ett allvarligt samtal med, där jag själv måste fatta alla beslut, är det ett liv. Ensamhet i tvåsamhet. 

Har nu ökat dosen på medicinen  som jag fick till mig själv, av dr Jenny. Hon sade till mig att öka när jag kände behov av det, och nu är det dags. Hoppas det hjälper lite. Vill egentligen inte, men ibland får man ge saker och ting en chans. 
Det är ju så mycket annat också, har ständig värk men har ändå trappat ned på dessa piller. Jag VILL inte längre vara beroende av dessa för att kunna leva mitt liv. Faktum är ju att jag ofta tar dem för att orka leva livet på H:s villkor. Orkar inte annars. 

Undrar hur jag ska få H att gå med på ytterligare en dag i veckan, på dagverksamheten. 

 

 

Åter lite behagligare väder

Ja, jag får väl be om ursäkt för att jag just nu inte gillar 30-32° värme, men så är det och jag älskar att värmen håller sig till 20-25° istället.

Viktigaste orsaken till detta är förstås min hund, som även denna sommar inte fällt sin vinterpäls. Så hon går omkring med dubbelt så tjock päls och lider verkligen av värmen. Dessutom är jag hundvakt till sonens chihuahua. Dessa två varelser behöver promenader förstås, och det får de, men inte i samma utsträckning. De ligger hellre hemma i trädgården, i skuggan. Underbart att ha den inhängnad så de kan röra sig fritt.

Även kattungen är ute nu, när vi andra är på altanen. Det gick inte längre att hålla honom inne, när hundarna hela tiden vill springa ut och in. Så, han håller till mest under altanen, där är mörkt, fullt av torra löv, spännande och skuggigt. Än så länge har han inte utökat sin äventyrslystnad, men jag vet ju att han kommer att vilja upptäcka världen runt omkring också. Han ska kastreras, är dock bara 3,5 månader så veterinären vill vänta lite till. Då ska han även vaccineras och id-märkas.

Maken då? Inte bra, inte alls. Han vandrar längre och längre in i sin sjukdom, vilket ju innebär längre och längre bort från mig. Sorgligt, tungt och ledsamt. Jag är ju väl förberedd, detta är inte en sjukdom man blir frisk ifrån, man blir bara sämre och dör till slut. Men det är ändå väldigt sorgligt. Inte alltid så enkelt att plocka upp det positiva, och njuta av detta. Men om jag ser till det han, just nu, upplever som positivt så blir det inte så stort och omöjligt. Han trivs riktigt bra med livet, verkar det som.

Gillar sin TV, sin läsplatta som han just nu använder till att surfa på, men mest lyssnar han på böcker. Det är väldigt bra avslappning för honom, han bryr sig inte så mycket om att han missar en del då han ofta somnar ifrån och fortsätter lyssna när han vaknar, utan att spola tillbaka. Medlemskapet på Storytel.se kostar 169,-/mån och där finns obegränsat med böcker att lyssna på. Även jag har ett eget medlemskap och för mig är det ovärderligt. Sätter igång min bok i mobilen så snart de mörka tankarna drar in i mig, och vips är det glömt för en stund. Vi somnar gott till var sin bok om kvällarna, låter hjärnan vila från grubblerier, sorgliga tankar och ledsenhet.

Så är jag då här igen

Det är svårt att komma igång, när det gått så lång tid. Livet är ganska trist och tråkigt, eftersom det ser ut som det gör. Det som dominerar är H och hans sjukdom, och allting kretsar kring detta. En sak är säker, det är försämrat, hans tillstånd. Ibland känner jag inte alls igen honom. Han kan titta på mig med ögon som är någon annans, jag ser att han ser mig som vem som helst snart.

Nu är det snart två månader sedan olyckshändelsen, då han ramlade nedför källartrappan. Första tiden såg det ut som om han haft enorm tur. Förutom att man inte hittade något nytt på hans hjärnröntgen (MR), så läker väl hans kotkompressioner så sakteliga. Men nu har han varit hemma i säkert fyra veckor, och jag har alltmera insett att smällen har försämrat hans sjukdom rejält. Vart detta ska ta vägen vet jag ej, det är bara att vänta och se.

Förra veckan var späckad, för kom yngste sonen med familj förra helgen, när de åkte kom min andre sons barn för att sova några nätter. Det var verkligen inte helt enkelt med tanke på att vi var utan både TV och dator efter åsknedslaget. En hel vecka fick vi vara utan, och det var nog mest svårt för H. Sen kom min syster och svåger och de stannade till idag på förmiddagen. När de åkt var jag så trött att jag bara satte mig ned på en stol och orkade inte röra mig. Då ringde det på dörren: H:s dotter och hans ena barnbarn. De tog med honom ned till sjön för att bada, jag stannade hemma med hundarna. Orkade helt enkelt inte bada heller. Sen bestämde sig dottern för att ta med sig pappa hem ett par dagar för att jag skulle få lite andrum och jag grät av tacksamhet. Så underbart tyst, tomt och skönt det är här nu. Ska verkligen njuta av måndagen och tisdagen...

Just idag...

...har jag bestämt mig att jag skulle försöka komma ifatt lite här på bloggen. Men vad tror du händer då? Jo, efter  förmiddag med sol och 30 grader varmt, öppnade sig himlen och regnet forsade ned. Sen kom åskan "from hell"! Det var det. H satt vid datorn och hade ingen lust just då att stänga och dra ur kontakter. Resultatet - en kraschad hårddisk en kraschad skärm, ett trasigt modem och minst en TV-box. Vet vad gör imorgon...alltså bara detta inlägg skrivet på läsplattan.