Äntligen!

Trodde inte att det var möjligt, då när jag skrev mitt förra inlägg, för 2,5 månad sedan. Att mitt liv skulle krympa ännu mera. Det är inget liv längre, inte nu.

Har sedan dess inlett ett växelvårdsboende för Hasse, han är tre veckor hemma och en vecka på växelboende. Underbart, men kort! Vad en sådan vecka går fort!

I kommande vecka är det dags igen, det har gått tre veckor sedan han första vecka. Tre tuffa veckor där all min vakna tid går åt till att finnas till och vara runt honom 24 tim/dygn. Snart är det dags för 2 v.