Ja, egentligen är det dags,jag är trött och klockan är 22.30. Men jag känner för att blogga några rader, när jag sitter i min säng med skrivplattan i knäet. Under tiden lägger sig vovvarna till ro för nätter, medan kattungen studsar runt som en tok. Har är så otroligt snabb att man inte hinner se honom när han rusar förbi.
Idag ville Hasse följa med på hästhoppning, där barnbarnet Linn red ett litet gotlandsruss och gjorde det väldigt bra. Hon är så otroligt duktig och kunnig när det gäller ridning.
Så jag känner mig nöjd. På fredag åker vi till mitt kära Linköping och barnvakt är lilla Juni, 2 år, medan far och mor åker till Österlen på bröllop. Underbart att tanka kärlek och energi hos de små liven <3
En blogg - som en dagbok - som en bästis - på min resa som anhörig till make med nydiagnosticerad demens - och mycket, mycket annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar