Anhörig till person med demenssjukdom

Ja, ungefär så heter gruppen på facebook, som jag gått med i. Den består av anhöriga till antingen makar eller föräldrar och några som arbetar med demenssjuka. Jag tycker mycket om denna grupp, där alla har förståelse och erfarenhet av ungefär samma problem. Men - jag aktar mig för att skriva alltför personligt, det är en sluten grupp, men vem som helst kan ansöka om medlemskap. Så försiktighet och aktsamhet om att lämna ut sin anhörige alltför mycket, inte skriva sådant som personen själva inte tål att läsa.

En dag fick jag brådskande lämna datorn, glömde logga ut mig, och VIPS! så satt Hasse där och läste vad alla skrev. Hade ju inte skrivit något som han inte fick läsa, men tänk om jag gjort det. Vill inte såra eller skriva något som verkar kränkande. Från början kändes det som om denna grupp kunde fungera som en plats att skriva av sig på, men det får ske med stor försiktighet. Inget är riktigt säkert på nätet!

Livet rullar på, en dag i taget. Jag mår inte själv så bra - är fruktansvärt trött, fått en envis hosta som håller mig vaken på natten, och är jobbig även på dagen. Helt slut, helt enkelt. Svettningarna har kommit tillbaka, inte med full styrka, men tillräckligt för att förpesta min tillvaro. Att jag skulle glömma min nessecär hos Johan var ju olyckligt, där hade jag min kräm som jag nu förstått har hjälpt mig med detta på sistone. ProgesterAll, en kräm som man smörjer på huden, innehåller bioidentiskt progesteron (hormon). Som tur är skickade han den till mig i fredags, så jag hoppas den kommer idag eller imorgon. Där fanns även min sminkväska med mascara mm som jag ju behöver också ibland.

På torsdag är det åter igen dags för husvisning. Åh jag är så fruktansvärt trött på att inte huset blir sålt. Orkar inte fundera längre, på varför. Vet bara att det är absolut nödvändigt att flytta. Orkar nog inte en vinter till. Undrar om vi skulle klara både hus och en lägenhet i stan för en tid? Nej!