Ibland går det bara runt, runt...

Jo, jag menar faktiskt livet självt, det går runt, runt. Man får sin beskärda del av prövningar, och när man tagit sig halvvägs igenom och börjar se ljuset tunneln. då kan man ge sig f-n på att det händer något nytt - bara för att man inte ska missa det faktum att livet är tufft. 

Har fått fruktansvärt ont i ett knä, utan att ha skadat/slagit mig. Började för ett par dagar sedan med att knäet kändes konstigt, lite svullet och instabilt. Vaknade igår morse av väldig värk, svullnad och kunde inte stödja på benet utan krycka. Förstår det inte. Ramlade ju nedför trappstegen för 1,5 vecka sedan, men då var det ju armen som fick ta emot det mesta. Kan inte minnas att jag ens slog i knäet. 
Ska idag försöka få en tid på vårdcentralen, för Akuten vill inte veta av patienter som inte är AKUT sjuka. 

                  

Okej, mitt liv är ju inte hotat på något sätt. Det är mest min tillvaro som känns som om det skulle rämna.