Vilket skithelg!

Just nu ligger allt fokus på att orka hålla näsan över vattenbrynet, fram till onsdag och besöket från kommunen. Har pratat lite med H, om det jag diskuterade med biståndshandläggaren och det mottogs ju inte med entusiasm precis. Sade att hon föreslagit växelvård, jag pratade om 1 v kortis och 3 v hemma (1/3). Men enligt de flesta som svarat på mitt inlägg, i FB-gruppen för anhöriga, bör det vara 2/2 - 2 v kortis, 2 v hemma. 

Huvudsaken är att det blir, jag orkar inte längre. Min ork har varit som ett jädrans gummiband, precis när jag tänjt ut det så långt det går så är det som att det gå att klämma in lite till elasticitet. Nu gick det av...

Det får vara slut med att leva mitt liv FÖR H. Jag har inget eget liv längre, kommer inte ens ihåg när jag gjorde något som jag själv ville. Sliter ut mig fullständigt. Inte kan det väl vara meningen att jag redan nu förstör resten av mitt eget liv? Drar på mig så mycket mera smärta, på gränsen till undergång. För någon annans skull, som inte har kvar förmågan att förstå hur mycket det kostar mig att ständigt vara till hands. 

Jag vet inte hur många gånger han ramlat sedan förra inlägget. Igår stod jag vid vägs ände och kände; NEJ - STOPP - NEJ!!! Jag tryckte på larmet, lät H ligga kvar på golvet med en kudde under huvudet i väntan på de två härliga tjejerna som kom efter en stund. De hjälpte honom upp. Jag blir bara förbannad när han då kan skärpa till sig och samarbeta med dem, med mig motarbetar han hela tiden. 

Ja, det är bara gnäll och klagan just nu. Så här ser mitt liv ut och det är förbaskat svårt att hitta något positivt i situationen. MEN nästa vecka SKA jag ha lite mera positivt att skriva om. Jag tänker slå mig blodig för att få tid för avkoppling, vila, eget liv !