Ja, H har börjat använda rollatorn nu. Den som stått här i källaren, ända sedan jag fick den själv. Då för ett år sedan, när jag bröt fotleden för andra gången. Det var meningen att jag skulle använda den som avlastning för ryggen, istället för att hela tiden gå med kryckor. Inne hade jag den en kort period, men aldrig ute. Den skulle lämnas tillbaka, men det blev inte så.
Inte hade jag trott att den så snart skulle komma till användning igen. Men det är skönt att H använder den, när han går ute. Skönt för honom själv, för den får honom att känna sig både mera stark, och ger mera ork.
Idag kom sjukgymnasten hit med en ny och bättre modell. En modell av en rollator, vid namn; Karl-Oscar! Fånigt...
Jag är på väg i säng. Det blev tidigt i morse. Vi skulle vara i Götene, hos H:s tandläkare kl 8.50. Därefter följde som vanligt en rad andra ärenden. Vad vi än ska göra, så går minst en halv dag till detta. Varenda dag är det något som ska göras, skjutsas till. Chauffören - det är jag det. Har haft en enda dag hemma, som varit helt fri till städning, tvätt, strykning, hundpromenader osv.
Min käraste make, tycker själv att han har blivit bättre. Frågar mig om jag inte tycker det samma. Nej, det tycker jag verkligen inte! Vill säga det, men kan inte. Så jag ljuger, och säger "ja, men du har ju i alla fall inte blivit sämre". Det är inte sant!
Jag känner mig så fruktansvärt ensam, vet inte vad jag ska ta mig till. Tänker på helgen hemma hos J, och skäms över att jag bröt ihop inför honom. Tårar, så många tårar som bara flödar när jag väl fått fart på dem. Älskade ungarna mina, hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för mig. Hur viktig er kärlek är för mig. Det är så underbart skönt att tänka på er, att känna hur väl ni vill mig.
Imorgon är det lördag, och då blir det besök i Skara. H längtar efter sin dotter, hans enda barn. Jag tror han känner av att tiden går fort, att han blir sämre, och att ha vill ta vara på de stunder som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar