Hjälp!

Det är mera än en vecka sedan jag skrev mitt sista inlägg, och tänker skriva precis varje dag. Men, det är svårt just nu. Mycket händer och HAR hänt. Det går väl inte så jättebra här hemma nu, H är "stökig" och beter sig ibland riktigt konstigt. 
Nu har jag ju pluggat in mig på allt som finns att läsa, som känns relevant för mig/oss, och jag vet att det är sjukdomen som spökar. Det är inte H:s fel att han är så otroligt irriterad och skriker och svär åt mig, det är sjukdomen jag ska bli arg på. Men ibland blir det så tungt att bli mött av denna ilska och irritation, när allt jag gör handlar om just honom och hans välbefinnande. Han är förstås arg på ödet som försatt honom i denna vidriga situation, jag har största förståelse och tror inte jag skulle klara det bättre. Men ibland blir jag så ledsen och trött att jag knäar.
För H är det så självklart att jag ska komma springande så snart jag hör hans röst säga "Du älskling.....". Då vet jag att han vill ha hjälp med något, kanske bara hämta ett glas vatten, fixa mobiltelefonen som krånglar när han trycker på fel knappar då han vill lyssna på sin bok. Kommer jag inte direkt ryter han istället.

Jag får lov att fortsätta ta en dag i taget, vi kan ändå inte planera något. På midsommarafton har vi gemensamt bestämt att vi håller oss hemma. Vi kan fira med sill och nubbe på vår underbara altan, om det inte regnar. Han kommer ändå att tillbringa större delen av tiden på rygg i soffan, och det lär väl vara fotboll då också.

Faktum är att jag tycker det är skönt med fotbolls-VM. H älskar den sporten och kan se alla matcher om han håller sig vaken. Då har han något att titta på, och då känns det okej att dra sig undan i lugn och ro med en god bok, eller tittar jag på den andra TV:n. 


Midsommar för mig är dragspel och dans kring stången på eftermiddagen. Stången som vi hjälpts åt att klä kvällen innan. Därefter resning. Underbar sillmiddag och efter det härligt jordgubbstårta. Till sillen absolut några nubbar. 
Men nu tål inte H alkohol längre, och allt blir bara jobbigt om han dricker. Så...det ska bli riktigt skönt att vara hemma. Men jag vet att jag inte kommer att känna så då, när den dagen kommer. Då kommer jag att längta efter alla, barnen som ska dansa. kransarna i håret.