Jag tror nämligen att demensen förvärrats en hel del av slaget H fick i huvudet och nacken. Det var ju en ordentlig smäll, så det kanske inte vore så konstigt. Har läst så mycket i ämnet, och det som jag ofta ser är att orsaken till försämring väldigt ofta är att man ramlar och slår i huvudet.
Hur ska det nu bli? Jag tog hem honom, det gjorde honom glad och lyckligt. Men jag får betala priset med mera insatser, hjälp och stöttning. Jag slapp å andra sidan åka och hälsa på honom varje dag.
Hela vårt hem börjar så sakteliga ta formen av en sjuksal. Rollator som står överallt, ibland glömmer han att den finns och går ifrån den. Kläder, skor och annat ligger både här och där. Önskemål om mat och kaffe framförs hela tiden. Det känns jobbigt att jag själv fått mina egna morgonrutiner rubbade. Jag som alltid gått upp ett par timmar före honom, för att ta mina värktabletter så att de hinner göra nytta innan dagen börjar. Nu ligger H i den säng jag brukat ligga i, och jag har legat tre nätter i soffan. Inte alls bra tycker jag. I natt kommer jag att sova på övervåningen. Absolut.
Känner mig orolig för hur låst jag kommer att bli, i sommar och även sedan. Svårt att lämna honom ensam, men jag måste gå ut med hundarna, handla och göra andra saker. Ska skaffa larm åt honom, ett sådant som sitter på handleden.
Tungt, det känns väldigt tungt. Känns som om jag bär på ett ok med fulla hinkar på båda sidorna. Vart kommer jag att ta vägen mitt i allt detta? Inga resor kan planeras, ingen semester, inte åka och hälsa på någon med H, han blir bara orolig och dubbelt orolig. Då är det tur att vi fortfarande har vårt hus, med vår stora altan, Där kan man leva och även bo om man skulle vilja. Här är helt underbart, även om huset är för stort och jobbigt att sköta för mig ensam.
Kanske har vi tur. På onsdag har vi visning igen, så vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar