Lättnad, lugn och hemlängtan

Nu är gårdagens husvisning över och jag kan äntligen slappna av. Mycket skulle göras och nästan samtidigt. Däremellan har jag grundligt storstädat  inför gårdagens visning, samt försökt hitta stunder till vila och promenader med Stina.

Igår kväll, när jag kom hem efter att ha hälsat på Hasse, satte jag mig ned vid köksbordet och drog en djup suck. Det slog mig faktiskt att nu kunde jag släppa en stor det av det som tyngt mig. Visningen är över och vi får se när spekulanten fått fundera. Ärligt talat känner jag mig tveksam till att flytta nu. Visst - vi behöver sälja, jag orkar inte allt själv, vi behöver pengarna, huset är inte särskilt handikappvänligt, mycket trappor. Men helt underbart denna årstid, på landet, men närhet till båt- och badplats, lagom stor trädgård, och jättestor altan där man kan leva sommarlivet.

Vi får se hur det blir. Om något vill köpa, då säljer vi förstås, men inte till vilket pris som helst. Vi har ett utgångspris och det är något som jag tycker ska gälla. Att komma med skambud lönar sig inte i vårt fall. Får vi det vi begärt, då blir det affär direkt och snabbt. Om inte kan man glömma detta hus. Detta är något som mäklare borde vara noga med, tycker jag.

Nu glömmer vi det för en tid. Var ju i Linköping i helgen, dels för att vara barnvakt åt barnbarnet, dels för att tanka kärlek. Den ungen är så gudomligt kärleksfull, och hon gör mig så innerligt glad. Fyller 2 år i slutet av månaden, samma vecka som familjen kommer hem från Mallorca. Och då blir det förstås kalas. Hoppas bara att jag kan åka då. Dels skulle jag även hämta lille Tiny, sonens chihuahua som ska bo hos oss medan de är på semester.

Hasse är kvar på korttidsavdelningen, men stackarn vantrivs så! Han har tränat upp sig riktigt bra, tycker jag. Går bra, tar sig i och ur sängen själv. Kan klä sig själv och även gå i trappor. Sjukgymnasten har tränat med honom. Jag vet att det inte kommer att hända något under helgen som kommer, sjukgymnasterna i kommunen jobbar aldrig helger. Så jag har bestämt att Hasse ska få komma hem, hämtar honom fredag morgon och åter måndag morgon om det behövs. Annars stannar han hemma och sjukgymnasten får göra hembesök istället. Han blev så innerligt glad när jag berättade om detta! Älsklingen min - jag vill att du ska klara av att vara hemma. Men jag tror du gör det. Vi klarar detta tillsammans!