Ont!

Jag vill ha något roligt att skriva om, men hur kul är det att ständigt ha värk någonstans? Det är nåt skit jag har i kroppen, som nu har flyttat runt överallt. Just idag gör det skitont i min vänstersida, revbenet längst ned är så ömt!

Hasse har verkligen varit så dålig senaste dagarna, frågan är om det är något kvarstående eller om det är tillfälligt. Tror själv att det handlar om en försämring i hans demens, men kan inte säga det till honom som tror på att det "går över".
Två gånger har han ramlat och slagit i ordentligt sista dagarna, är så svag och vinglig att jag inte blir förvånad när nästa fall inträffar. Men vad ska jag göra? Tjatar på honom att använda rollatorn inne också, men han glömmer ju att den finns!

Ett i veckan

Ser ut att bli ett inlägg/vecka numera. Tanken är fortfarande att jag ska skriva några rader varje dag, men känner mig fortfarande inte återställd efter pärsen jag gått igenom.

Här hemma blir det allt mera tungt, både fysiskt och mentalt. Jag tycker att man numera kan se demenssjukdomen i Hasses ansikte, han hållning har ju länge varit påverkad men nu börjar det alltså bli ett utslätat ansikte och väldigt lite mimik. Minns inte när han skrattade senast. Bara att se honom dra på munnen är ett minne blott.

I veckan som kommer ska jag ringa vår biståndshandläggare på kommunen och fråga lite om de möjligheter som finns för den som är demenssjuk och vårdas av anhörig hemma. Önskar att han kunde gå med på att börja lätt med växelvård, typ 1 vecka på "kortis", 2-3 veckor hemma. Jag behöver så väl mera tid för mig själv om jag inte ska gå under. Vi måste även diskutera hur jag ska agera om/när det åter igen händer mig något. Som i förra veckan då jag verkligen hade behövt stanna över natt på sjukhuset istället för att åka hem med nattpermis.

Idag har vi utökat djurparken här med två marsvin. Det är äldsta barnbarnet Linn som är ägare till dessa två stora "råttor", och de ska bo hos mig i källaren medan familjen är i Tunisien en vecka. Spännande tycker både Stina och Cesar. Marsvinen är inte alls roade.

Inte haft ork...

...att blogga. Jag mår så fruktansvärt dåligt fortfarande.
När jag skrev för en vecka sedan hade jag ännu inte fått alla symtom, måndag morgon upptäckte jag utslag på ovansidan av båda låren! Utslag som såg ut som röda myggbett, kliade inte. Det mest fascinerade var nog ändå att det i stort sett var exakt samma antal utslag på båda låren. Dessa utslag spred sig senare till andra ställen.

Måndag morgon hade jag fått nog av denna hemska värk, fick tid på vårdcentralen där det togs ett batteri med prover. Dessa visade att jag hade en snabbsänka  CRP på 181. Den ska ligga under 8. Så min doktor Jenny ringde Medicinkliniken och konsulterade, varpå jag fick en remiss i handen för att åka till Akuten. Medicinaren hade sagt att han ville lägga in mig för utredning, men jag kunde ju inte stanna över natt, även om det hade varit skönt. Jag var så trött på detta.

Det togs ännu mera prover, röntgen, ultraljud, odlingar, biopsi osv osv. CRP fortsatte att stiga lite till, för att sedan minska. Inga av svaren visade något annat, alla svar hade dock inte kommit då i torsdags när jag blev utskriven. Ska nog ringa idag för att höra om det kommit in några fler. Men hittade alltså ingen förklaring till att jag mådde så dåligt. Ett virus förmodligen och mer än så kanske det inte blir.

Efter utskrivningen har jag blivit lite bättre för varje dag, har fortfarande ont men ingen vilovärk. Men igår och idag märker jag att jag åter igen blir försämrat. Nu har värken bytt finger, jag har ont i större del av kroppen, tar mig nästan inte ur sängen. Hade även ont i nacken i helgen.

Jag är rädd och orolig för vad detta kan vara, rädd för att ha drabbats av något som inte går över.

Kom inte iväg...

till vårdcentralen. Och just därför sitter jag här med ännu mera smärtsamma symtom som dem jag beskrev i onsdags. Då hade jag värk i mina armar, trodde på eventuell musarm och tänkte försöka få specialbandage av sjukgymnast eller arbetsterapeut.

Morgonen efter vaknade jag med värkande handleder, exakt vid tumbasen, på båda händerna även det. Samma dag fick jag väldigt ont i ryggen, inte alls den smärta som jag är van vid sedan tidigare, utan den sitter ännu längre ned, nästan i skinkorna. Ibland kör det ut i ljumskar. Efter ytterligare två dagars hemsk värk, som inget bet på, var det så dags för att få feber 39° temp i lördags. Var då hos svägerskan för att hjälpa till att köra skräp till tippen, tömma ett båthus. Jag har aldrig någonsin set så mycket prylar, fina saker. Allt kastas och jag orkar inte bry mig. Igår började det klia på hälsenan vänster ben, som under dagen blev röd och fick en svullnad som en knöl mitt på, idag "bara" 38,5° i temp. Och nyss ikväll upptäckte jag att andra hälsenan kliade och smärtade, var även svullen. Vad ÄR detta. Fick förslag på influense, ja kanske, varför inte, det skulle vara förbaskat skönt med den diagnosen!

Har nu skjutit på detta tillräckligt länge, och imorgon bitti är det jag som ringer vårdcentralen. Jag måste få hjälp! Orkar inte med denna vidriga värk, som sitter på så många ställen. Inget smärtstillande hjälper, tar ju Morfin för mina "gamla" ryggsmärtor men det biter inte på detta.

Har nu suttit och googlat ikväll och tror jag har kommit på svaret. GIKT! Det låter faktiskt så. Ja, så imorgon kväll, kanske jag får en stund att skriva om detta. Ska bli kul att se vad det står i min blogg då.

Det blev för mycket...

...av allt.

På sista tiden har jag verkligen mått ovanligt bra, trots min värk i ryggen. En gång sade min läkare något som verkligen stämmer på mig. Hon liknade min värk i ryggen, vid förlossningsvärkar. Att ständigt gå omkring med förlossningsvärkar, utan att någon gång till slut få ett positivt resultat. Det är INTE som att ligga på BB och föda barn!

Skrev ju tidigare om att jag hjälpt min svägerska en hel del med att kasta, bära, köra till second hand, köra till tippen osv osv osv. Nu har min högerarm gått i strejk. Har ju länge haft ont i mina armbådar, framför allt den högra som värk mest, men även den vänstra. Igår vaknade jag med en helvetisk värk i högerarmen och armbågen. Tror att alla tunga kartonger har gjort mig detta. Och vi som på lördag har planerat in en stor röjardag!

Nåja, måste ringa sköterskan på vårdcentralen och höra om det räcker att jag går till sjukgymnast, för att få lite råd och hjälp. Vet att det finns särskilda bandage för epikondylit/tennisarmbåge/musarm, som ju är inflammation i muskelfästen vid armbågarna. Idag blir det dock lugnt, hade tänkt använda min nyinköpta grensax i trädgården för att röja upp lite, men det verkar ändå bli regn idag, så jag får vara inomhus. Det värsta är att jag inte kan sticka/virka när jag har så ont, och då kommer jag att få abstinensbesvär.

Känns väldigt lungt och skönt nu

För första gånger på tre år, känner jag mig riktigt hemma i vårt hus. Nu trivs jag med att pyssla lite, måla lite, eftersom jag gör det för att jag vill, för vår/min egen trivsel. Inte för att det ska se bra ut om någon kommer och tittar på visning. Det är riktigt kul, jag är ju hemma, kommer förmodligen inte att jobba mera på grund av all värk. Men det är så skönt, att kunna göra allt i den takt som min kropp och min värk tillåter.

Hasse verkar också känna sig tillfreds och trygg, även om hans sjukdom så sakteliga går i nedförsbacke. Men det känns skönt för mig att veta att jag gör precis det jag kan, för att hans liv ska kännas angenämt. Han får bo kvar och det är han nöjd med.
Han får allt större problem med det fysiska, har svårt att hålla balansen, benen och armarna är så svaga att de viker sig när han står upp. Ofta får jag ta tag i honom för att han ska sträcka på sig och återfå balansen, för om han skulle ramla så skulle det bli med näsan före i golvet. Så idag får det bli rollator upp från källaren, nu behövs den även inomhus. Dessutom är förändring på gång rent mentalt, jag märker hur han försvinner från mig mer och mer för varje vecka.

Om två veckor ska han vara hos dottern med familj över helgen, och jag börjar redan oroa mig för hur det ska gå. Han är ju rejält försämrad sedan han var där senaste gången.
Då får jag möjligheten att åka själv till mina kära i Linköping, där jag ska tanka massor av kärlek hos sonen och barnbarnet. Hon är 2,5 år nu och tiden går så fort. Men herreguuud vad jag älskar mina barn och barnbarn!

Har varit ett par gånger hos min svägerska, Hasses syster, som hastigt blev änka strax före midsommar. Hon behöver verkligen hjälp med att röja upp i sitt hus, tömma förråd, lämna till second hand. Så imorgon blir en sådan dag, några timmar hos henne.

Kl 8 ska jag lämna vi Cesar till veterinären för kastrering,  id-märkning och vaccination. Och kl 16 kommer jag att hämta hem honom. Ska fråga, när jag lämnar honom och även Stina kan få vaccineras, det blev inte gjort förra året, då vår vanliga veterinär gick i pension. Men nu måste vi, för hon får inte komma till hundpensionatet om hon inte är vaccinerad. Och det är skönt att ha som utväg, om jag måste åka till Linköping ibland.

Idag, måndag, blir en sådan där helt vanlig dag hemma. Då jag på morgonen känner mig nöjd och glad över att ha en dag hemma, ett oskrivet blad. Jag ska göra det, och det, och det, och det....men när kvällen kommer undrar jag alltid vart alla timmar tog vägen. Nåja, det blir som det blir. Jag måste ta det lugnt i alla fall, eftersom jag har sådan värk i mina leder. Båda armbågarna gör ont, förmodligen epikondyliter (tennisarmbågar) pga av allt stickande, virkande, målande som ju är så roligt.