Känns väldigt lungt och skönt nu

För första gånger på tre år, känner jag mig riktigt hemma i vårt hus. Nu trivs jag med att pyssla lite, måla lite, eftersom jag gör det för att jag vill, för vår/min egen trivsel. Inte för att det ska se bra ut om någon kommer och tittar på visning. Det är riktigt kul, jag är ju hemma, kommer förmodligen inte att jobba mera på grund av all värk. Men det är så skönt, att kunna göra allt i den takt som min kropp och min värk tillåter.

Hasse verkar också känna sig tillfreds och trygg, även om hans sjukdom så sakteliga går i nedförsbacke. Men det känns skönt för mig att veta att jag gör precis det jag kan, för att hans liv ska kännas angenämt. Han får bo kvar och det är han nöjd med.
Han får allt större problem med det fysiska, har svårt att hålla balansen, benen och armarna är så svaga att de viker sig när han står upp. Ofta får jag ta tag i honom för att han ska sträcka på sig och återfå balansen, för om han skulle ramla så skulle det bli med näsan före i golvet. Så idag får det bli rollator upp från källaren, nu behövs den även inomhus. Dessutom är förändring på gång rent mentalt, jag märker hur han försvinner från mig mer och mer för varje vecka.

Om två veckor ska han vara hos dottern med familj över helgen, och jag börjar redan oroa mig för hur det ska gå. Han är ju rejält försämrad sedan han var där senaste gången.
Då får jag möjligheten att åka själv till mina kära i Linköping, där jag ska tanka massor av kärlek hos sonen och barnbarnet. Hon är 2,5 år nu och tiden går så fort. Men herreguuud vad jag älskar mina barn och barnbarn!

Har varit ett par gånger hos min svägerska, Hasses syster, som hastigt blev änka strax före midsommar. Hon behöver verkligen hjälp med att röja upp i sitt hus, tömma förråd, lämna till second hand. Så imorgon blir en sådan dag, några timmar hos henne.

Kl 8 ska jag lämna vi Cesar till veterinären för kastrering,  id-märkning och vaccination. Och kl 16 kommer jag att hämta hem honom. Ska fråga, när jag lämnar honom och även Stina kan få vaccineras, det blev inte gjort förra året, då vår vanliga veterinär gick i pension. Men nu måste vi, för hon får inte komma till hundpensionatet om hon inte är vaccinerad. Och det är skönt att ha som utväg, om jag måste åka till Linköping ibland.

Idag, måndag, blir en sådan där helt vanlig dag hemma. Då jag på morgonen känner mig nöjd och glad över att ha en dag hemma, ett oskrivet blad. Jag ska göra det, och det, och det, och det....men när kvällen kommer undrar jag alltid vart alla timmar tog vägen. Nåja, det blir som det blir. Jag måste ta det lugnt i alla fall, eftersom jag har sådan värk i mina leder. Båda armbågarna gör ont, förmodligen epikondyliter (tennisarmbågar) pga av allt stickande, virkande, målande som ju är så roligt.