tisdag 16 september 2014

Allt är så sorgligt




Med stor sorg i hjärtat ser jag ibland på Hasse och känner mig så ledsen. Tänker på den man jag träffade för 10 år sedan, och blev djupt förälskad i. Kärleken som grodde och växte sig stark mellan oss, och fick oss att välja varandra trots svårigheter i början. Jag ser honom skymta fram ibland, han är fortfarande världens snällaste och mjuka man. Jag tror han är trygg och känner den sorts lycka, som är möjlig för honom. Verkar mycket tillfreds med tillvaron. 

Det verkar som han passerat det stadium, då han grubblade mycket över det som varit, det som han förlorat och gått miste om. Hans stora intresse för att fiska t ex, det är 3-4 år sedan vi senast lade i båten en sommar och han verkar inte ens fundera över anledningen till detta. 

 

Jag har ett underbart foto av honom när han sitter i sina kära båt, på väg mot en härlig fiskedag på Vänern. Solen skiner och hela han glittrar av välbehag, att han dessutom är klädd i sin fina, blå tröja - exakt den nyans som klär honom så bra - gör bilden av njutning perfekt. Jag har en förstoring av denna bild som just nu står på golvet, men som jag strax är på väg att åter igen sätta upp på väggen. 

Klockan är snart 8, och jag sitter  här i arbetsrummet, vägg i vägg med Hasses eget sovrum, där han ligger och sover till ljudet av en talbok. En biografi om Bruce Springsteen...

Ikväll ska han åka till sin dotter, sova över natt och bli kvar till imorgon kväll. Han längtar efter henne ibland, och känner sig lite ledsen över att de inte kan träffas så ofta. Nu har hon gjort ett försök att så ofta som möjligt ge sin pappa en dag/vecka, då hon gått ned lite i arbetstid. Jag tror det är klokt av henne, för det är en tid som hon alltid kommer att kunna se tillbaka på och känna att hon gjorde rätt, att hon gav sin pappa det han längtade efter och önskade. 
Då får jag lite andrum. Inte för att jag ska hitta på något särskilt, men jag kan ägna mig åt att göra det som behöver göras utan att bli avbruten. Jag kan strunta i att laga mat, det finns alltid något jag kan få i mig ändå. Kan städa, greja i trädgården och snygga till tomten. Ja, där ser man vilka nöjen jag har just nu ;). Men för mig är det en form av lyx just nu, att få lov att göra något utan att ständigt behöva avbryta, få tänka mina tankar utan avbrott...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar