Det går några dagar...

...mellan mina inlägg, men jag tänker låta det vara så. Jag har inte alltid inspiration och tålamod att sitta ned och skriva, jag vill vara ifred och slippa bli avbruten hela tiden. Har satt igång med att röja lite i huset, möblerar om och flyttar på tavlor och annat.

Eftersom det inte blev någon försäljning av huset denna gång, så har vi bestämt oss för att lägga ned försäljningen helt och hållet. Vi ska bo kvar så länge det går och jag orkar. Så länge Hasse klarar att ta sig ut via trappan till källaren. Funderar på om det finns någon möjlighet till hjälp, att anpassa in- och utgång så att han klarar sig.
Det ser inte så bra ut, han bli allt mera ostadig, svag och orkeslös. När han sitter ned kan man efter en stund se hur han får slagsida, han faller sakta, sakta åt sidan, men verkar inte märka av det själv. Ofta får jag ta tag i honom och räta upp hans kropp innan han faller ned på golvet. Det kan han bli irriterad över, eftersom han inte märkt vad som var på väg att hända.
Blir han mera orörlig, måste hemtjänst in i vårt liv. Min rygg kommer inte att hålla, om jag ska hålla på att stödja och hålla i honom. Han ju ändå ständig värk, och märker hur lite som behövs för att jag ska känna att jag gjort något "fel".

Vi bor kvar här så länge det går, bäst för Hasse att slippa flytta nu. Om vi klarar detta fram till den dag han inte längre kan bo hemma, så blir det bra. Han är nöjd och tillfreds hemma, känner sig lugn och trygg här, jag är hemma hos honom på dagarna (för att min rygg inte längre klarar jobbet), H tror dock att jag är hemma för hans skull. Det har ju blivit lite så också, känns både bra och tråkigt att vara hemma hos honom, men ibland känner jag mig som en fånge. Måste se till att hösten bjuder på lite mera avlastning för mig själv, antingen ytterligare en dag/vecka på "dagis" - eller annat.

Idag är det Alzheimerdagen. Synd bara att den heter just så. Det finns ju så oändligt många människor med andra former av demenssjukdomar än just Alzheimer, även om den diagnosen är det absolut vanligaste. I eftermiddag ska jag åka till stan och lyssna på tre föreläsningar om demens. Bl a är Robert Lundin, geropsykiater från Falköping där, det var han som H fick sin diagnos av. Han ska prata om demens förr, nu och i framtiden. Därefter handlar det och dementa och tandvård, undrar just vad det ska handla om. Sist men inte minst handlar det om anhöriga, ekonomi o dyl. Tror det är mest det jag är intresserad av. Känns ju lite oroligt när man tänker på framtiden. Hasse vill gärna följa med på detta, det tar 4 timmar så jag är lite orolig för att jag blir tvungen av avbryta för att han inte ska orka. Önskar att han kunde stanna hemma....