Problemet med att...

...driva en blogg...

För mig är det i första hand, att jag inte kan skriva precis när jag själv vill. Just vid det tillfället, när jag känner att jag är inspirerad, att jag har något väsentligt att förmedla, dela med mig av - då sitter ofta H vid datorn och surfar...eller spelar spel. Så, för min del får det bli när datorn är ledig - och då är det inte alls säkert att jag har lust, att orden infinner sig.

Jag tror, att för att bli intressant, att bli läst, då vill läsaren ha de där tankarna och idéerna som bara dyker upp och hamnar på pränt. Jag känner ibland att jag har så oändligt mycket jag vill skriva om, att det finns så många ämnen att gräva djupare i. Känslor. Jag är inte bra på att prata känslor, men desto bättre på att sätta dem på pränt. Det är skönt, att se sina tankar i svart på vitt. Men det går inte, om man måste vänta i flera timmar tills datorn är ledig, då kan känslan vara borta!

Känner allt mera att jag måste öppna mig för omvärlden igen. Släppa in det som gör mig glad, som gör livet ljust och rikt. Så länge har jag vandrat omkring i detta demens-träsk, många gånger fastnat och knappt kunnat dra mig loss, nära att ropa på hjälp. Då behöver man någon. Dessa ord har jag aldrig tagit i min mun tidigare. Jag är inte den som har lätt för att prata om det svåra.

Åh vad jag tror att jag längtar efter en egen dator, eller en Ipad...!



Tänk så ofta, så mycket jag skulle kunna skriva om det stora och svåra i livet just nu. DEMENS. Usch vad jag hatar det ordet, den diagnosen, de symtomen!

Hur ska jag göra för att få en sådan i min hand?