Ett stort kliv över...

...till "gammelsidan"   ;).

Måste medge att jag bävat inför denna födelsedag. 60 år! Hur kan JAG

verkligen vara så gammal ?!?

Visserligen känner jag mig ofta lastgammal pga det liv vi lever nu, men även

pga den ständiga värken som följer mig.

Men trots den, som jag ju äntligen haft turen att kunna rå på

tack vare den smärtlindring jag har, så har jag trots allt fortfarande känt mig som den där 50-åringen, som tillbringade sin födelsedag i Berlin, tillsammans med kära, kära vänner och arbetskamrater.

Jag stannade nog där, för det var en ålder jag trivdes i.

Nåväl. Nu ÄR jag 60 år!

Och idag, dagen efter...ser jag plötsligt helt annorlunda på min ålder.

Plötsligt känns det som om det inte har något betydelse, de där siffrorna. Nu gäller det att se fram emot,  glädja sig och tacksamt ta emot de födelsedagar som följer.

Det ÄR ju så det ÄR!

Att för varje födelsedag man får uppleva, ska jag vara ödmjukt tacksam. Att jag har förmånen att få vara med, känna mig frisk, och  fortfarande ha förmågan att på något sätt (inte alla sätt) påverka sitt liv. 

Så du livet...jag ÄR glad att du finns och att du ger mig det innehåll som just mitt liv ska ha. 

Och gårdagen, så underbart lagom. Härligt middag på Kinnekullegården blev vi bjudna på, H och jag. Av äldste sonen, min kära, kära sonhustru, mina två äldsta och älskade barnbarn. Maten var underbar, vi njöt och umgicks. 

Deras fantastiska kantarellsoppa till förrätt. Helstekt oxfilé med krämig potatisgratäng och baconlindade bönor.

Till dessert en ljuvlig cheesecake med hjortron.

Jag är underbart glad och tacksam över de gåvor jag får i form av kärlek, ömhet och omtanke från mina kära. 

Och så alla telefonsamtal med grattishälsningar, fick gå med telefonen i fickan hela dagen, för att hinna göra något annat också.