onsdag 13 november 2013

Jag letar och letar...

...men hittar inte det jag vill.

Har i flera månader nu, ända sedan juni i år, sökt runt på nätet efter bloggar,
 skrivna av helt vanliga - 
eller för all del - ovanliga, människor. 

Jag vill hitta bloggar, vardagsbetraktelser, daganteckningar om livet som det ser ut för en maka/make som lever med en partner med diagnosen demens. 
Men jag har svårt att hitta sådant. Kan det kanske bero på att  dessa makar är  för gamla, för att blogga? Att de inte hittat till den typen av forum där de kan skriva av sig alla känslor och rädslor?

Skulle så gärna vilja ta del av hur andra upplever situationen. Just det där vardagliga livet, som plötsligt har förändrats så drastiskt. Är väldigt säker på att det finns många som jag, i min situation. Som har det oändligt mycket svårare är jag.

Varför skulle jag inte ha det lika svårt som många andra?

Jo, jag inbillar mig att, med min bakgrund och mina erfarenheter så kom inte detta som en chock. Naturligtvis är det fruktansvärt att vi drabbats av denna hemska sjukdom. 
Skulle gärna slippa om det vore möjligt, men det är det ju inte. 

DEMENS - bara ordet får många människor att rygga. Det är så pinsamt, så skamligt, så omöjligt att prata om som vilken sjukdom som helst.
För det är ju precis vad det är, en sjukdom, som många andra.

Det är visserligen en vidrig sjukdom, ja fy tusan vilken förnedring det är att som drabbad bli behandlad som mindre vetande. Långt innan man ens börjat visa symtom utåt. 
Det är så sorgligt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar