Ja, det kändes verkligen lyxigt, att för ett par dagar få vara alldeles JAG. Ingen make, ingen hund...
Hämtade gullebarnet på dagis, och kände mig faktiskt en aning orolig över att hon inte skulle acceptera mig som hämtare. Dels var det ungefär en månad sedan sist, och dels var jag rädd att hon inte skulle kunna placera mig i dagis-sammanhanget. Kanske skulle hon bli ledsen?
Men inte då! Hon mötte mig i dörren, hade till och med lärt sig att säga något som verkligen liknar "farmor", typ "sammo" - precis det uttryck som äldsta barnbarnet kallade mig vid samma ålder. Sen gick helgen i flygande fläng. Inte en lugn stund. Hon är gudomligt duktig på kvällarna. Går och lägger sig i rätt tid, somnar inom några minuter och sover sedan till morgonen. Då kan de vuxna andas ut och hämta nya krafter till nästa dag. Herreminje! Vilken fart, och vilka röstresurser! Har redan tagit efter mamma som är operasångerska, inte så konstigt efter allt övande hon hört.
Hade planerat att stanna till måndag förmiddag, för att kunna gå på konserten i Linköpings domkyrka, där sonhustrun sjöng. Men tyvärr kunde inte H hålla sig ifrån telefonen. Började ringa på förmiddagen och jag kände direkt att det var läge att dra hemåt. Skulle ha sovit över hos kära syster söndag/måndag natt, men så blev det inte. Istället fick vi nöja oss med en fika innan jag drog vidare västerut.
En nästan perfekt helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar