Egentligen ingen idé att skriva något när jag känner mig så här låg. Låg och förtvivlat förbannad! Det är inte rättvist!
Fick idag hem sjukintyget, som min käraste doktor har skrivit efter avstämningsmötet med handläggaren, chefen, mig själv och doktorn. Hon var verkligen inte odelat positiv till att jag ska börja jobba. Ser att hon velat påpeka att jag inte är det minsta bättre, att anledningen till att jag vill försöka är att jag mår dåligt av att gå hemma i detta ledsna...
Gick igenom min pärm med alla intyg, brev o dyl från alla år sedan min ryggskada. Snart (2015) är det alltså 20-årsjubileum! I 20 år har jag gått omkring med dessa "förlossningsvärkar". Detta trots 5 ryggoperationer som inte gjort mig det minsta bättre. Åh vad jag skulle ge för en vecka utan värk!! Ja, inte pengar förstås, för det finns inga. I alla fall inte så många...
Önskar så att jag hade möjlighet att ge mina älskade barnbarn just det som står överst på deras önskelistor, Ipad. Jag förstår ju så väl att det är just en sådan de önskar sig allra hetast. Tyvärr räcker dock inte mina sjukpenning till för detta. Men det blir andra klappar istället! Detta är prioriterat för mig. Precis som presenter och julklappar varit för mina älsklingspojkar, är det viktigt att kunna ge barnbarnen riktigt fina paket. Det är glädje för mig, det får mig att känna mig så tacksam, att läsa glädjen i deras ögon för vad som än finns i paketen. Nåja, det är minsann inget skräp jag köpt istället. Fina saker. Lite fina kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar