Det smyger sig in...

Faktum är, att trots tråkigheter, sorg, ledsenhet och ilska över vårt öde, så

märker jag hur positiviteten, sättet att försöka hitta något glatt och gott i det som händer. Det är JAG, det är mitt "gamla" Kicki som börjat sticka näsan över vattenytan och

andas ny, frisk luft.

Det händer bra saker också!

I 2,5 år har vi försökt sälja, vårt underbara hem, hus. Många motgångar och besvikelser har vi tampats med. Många har varit på visning, många har varit

säkra på att HÄR vill de bo.

Men - så till slut har allting fallit på placeringen, 1,5 mil från stan. På landet.

Ja, vi har blivit besvikna så många gånger, att vi slutat hoppas, slutat prata om huset och försäljning. Men trots det har vi haft en mäklare anlitad och huset har legat på Hemnet och Blocket och bara skräpat.

I höstas hade jag bestämt mig för att be mäklaren göra en paus, plocka bort annonsen från Hemnet, men glömde sedan totalt bort det.

DÅ - hände det! Först ringde en spekulant som var väldigt intresserad av att få komma och titta.
Naturligtvis fick han det, vi bestämde dag och tid.
Trots detta vägrade jag hoppas, ställde in mig på att det ändå inte skulle bli någon affär denna gång heller. 

En timme innan visning ringde telefonen...en ny spekulant hade sett huset på Blocket, var väldigt intresserad och undrade om han kunde få komma på visningen någon dag.

"Vi har visning kl 13 idag så du är välkommen om du kan" !

Klockan var 12!!

Han kom, och den andre spekulanten kom, visningen var över.

Och vi trodde inte någonting.
Jag helt slut som vanligt, efter flera dagars städning och pimpning.
Ont i hela kroppen.
Bara väntar på första besvikelsen i form av negativt samtal från mäklaren.

Kl 17 kom första budet.

Det hade vänt!!

Detta var dagen före nyårsafton och de håller fortfarande på och budar!!

Är så oändligt glad och lättad. Vågar äntligen släppa fram lite hopp och lycka. Även om jag vill se ett kontrakt skrivet i svart på vitt, innan jag verkligen fattar.

Vår hus - vårt älskade hus!

Jag kommer verkligen att sakna dig.  Men du är för stort för oss, vi behöver inte 7 r o k och jag behöver inte så mycket att städa. Jag orkar inte göra allt själv.

Sommaren - då vi lever vårt liv på altanen som går runt huset, nästan. Nu får någon annan njuta av den ynnesten.

Och vi går vidare mot vårt nya, bekvämare liv. I stan, centralt och.....

Åh vad jag längtar!