Jag blev så glad, och känner mig så pigg, snygg, fräsch efter denna klippning. En hel del smala, ljusa slingor också då förstås som ska hjälpa mig att stå ut under tiden mitt grå hår växer ut. Aldrig mera en färgning! Känns så skönt, för detta är ett steg mot accepterandet av mitt JAG, min ålder, den kvinna jag är idag.
Det blev verkligen jättesnyggt. Hon kapade några cm på längden, jämnade till toppar och gjorde sedan jättesnygga slingor. 1 350:- och väl värt varenda krona! Nu är det slut med allt kämpande hemma, med egna produkter som aldrig någonsin givit mig rätt resultat. Nu fyller jag bara på med slingor när jag tycker det behövs.
Imorgon är en underbar dag! Börjar kl 10 med ett möte hos mäklaren. JA! Kontraktsskrivning ! Det ska bli en härlig lättnad när det är gjort. Handpenningen hålls ju av mäklaren till besiktningen är klar, men jag är inte det minsta orolig för den. Vårt kära hus är det mest solida och säkra som finns. Småfel och skavanker hittas förstås, men vad kan man vänta sig när man köper ett hus som är byggt 1974?
Därefter bär det av för att lämna H hos dotter med familj, där han ska tillbringa helgen. Medan JAG själv åker vidare hem till Linköping!! Yessss! Så glad jag är! Ska bli så skönt med lite avkoppling ett par dagar. Umgås med lill-sonen och barnbarnet. Träffa syrran & make. Måste helt enkelt åka hemifrån för att kunna koppla av numera, för inför kommande flytt finns här hur mycket som helst att göra. Så snart jag sätter mig en stund för att vila rygg och ben, så kommer jag på vad jag måste göra sen. Nu är det källaren som måste rensas lite före besiktningen, som troligen blir av nästa vecka.
Träffade demenssamordnaren K i tisdags, och efter att ha pratat av mig lite så känner jag mig mjukare, lenare inombords. Ja, det är som om själen tinar upp lite av att få släppa ifrån sig lite ledsnad och frustration. Känner mig snällare hemma. Jag ÄR inte elak, men kan ibland inte lägga band på min irritation här hemma. Och det uppfattar H som att jag är arg och elak. EMPATI - ledordet och förmågan som allt mera lyser med sin frånvaro. Mycket vanligt, väldigt typiskt säger K. Skönt känner jag då, lättare att acceptera när man vet att det ingår i sjukdomsbilden.
Nej, nu ska jag ta mig en dusch. Dagen idag är den första på riktigt länge, som jag får vara hemma HELA dagen, och då finns ju mycket planer. Om jag hinner en tredjedel får jag vara nöjd.
Tror jag ska fortsätta med att varje inlägg ta med någon/några bilder av huset, som ju snart kommer att tillhöra någon annan. Utbudet av lägenheter börjar öka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar