Prova på

Igår hade jag ett telefonsamtal med min underbara distriktsläkare. Alltså...där har jag faktiskt alltid haft tur. Har genom hela min rygg-resa, måste vara bortåt 20 år nu, alltid träffat på superduktiga, vänliga, förstående, smidiga läkare. Alla har varit så bra på att lyssna och förstå. Absolut inga klagomål från min sida.

Hon har följt mig i min kamp för att kunna behålla min förmåga till arbete, i någon grad. Jag vet hur nyttigt det är att få komma hemifrån, släppa fokus på sig själv och sina krämpor. Komma till jobbet, känna att man behövs, umgås med arbetskamrater, göra nytta.

Igår sade hon, att "nu är det dags för dig att sluta kämpa emot". Hon menar att jag måste ta hjälp av läkemedel och prova om jag inte kan må lite bättre i själen. Alltför mycket har hänt på senare år, jag orkar inte räkna upp allt, men det är många olika tråkigheter som naturligtvis har påverkat mig. Nu kom vi överens om att jag ska prova ta Citalopram en tid. Det tar emot lite. Jag känner mig inte direkt deprimerad, även om det mesta känns förfärligt tungt just nu. Så jag ger upp, gör som hon säger och vet att jag kan sluta direkt om det inte hjälper. Kanske gamla vanliga Kicki tittar fram till våren?