Det kommer att bli väldigt svårt...

...att lämna Huset. Det underbara.

Vi har under så lång tid önskat att få det sålt, önskat att den rätte ska hitta hit och inse

vilken  härligt skatt det är.

Åh, vad jag kommer att sakna vår- och sommarkvällar här;

Jag vet att det kommer att göra ont i hjärtat att skiljas.

Men jag har inget val, jag måste göra det som är bra för mig, och jag orkar inte längre

sköta om dig. 

Hoppas så innerligt på den lägenhet vi fick förslag om, och där vi lämnat intresseanmälan. 

Vet dock att det är minst 2-3 till som fått förslaget

och att det är den som har längst tid på väntelistan som får den.

Men vi hade ju tur nu, kanske har vi det igen.

Eftersom förslaget om lägenheten kom samma dag, som vi fick första budet

på huset.

Du Huset - jag är så glad över, att vem som än vinner budgivningen, så kommer du att få unga ägare.

Unga, friska, starka, entusiastiska, händiga....

Du behöver ingen händighet just nu, för du är i väldigt bra skick. Du är så speciellt byggd att du 

klarar många år till utan reparationer.

Men kärlek och underhåll behöver alla hus.

Vet du jag tror att förutsättningarna för att du ska få hysa små barn, är ganska stora. Åtminstone tror jag det finns stora planer. 

Kanske kommer här smått så småningom?

Nu längtar jag bara till morgondagen, vardagen. Jag kommer att ringa till bostadsbolaget som hyr ut lägenheten.
Då ska förhoppningsvis budgivningen vara över och nästa fas ta vid.
Måste vara väldigt svårt för de som budar, jag vet hur gärna de

vill bo i vårt hus allihop. 

Undrar om jag snart ska våga mig på att göra min blogg offentlig? Tycker att början varit allt för negativ.

Men så var ju livet också och det var ju en dagbok jag 

behövde. 

Idag känner jag att en blogg kan vara så mycket mera,

kanske skulle det kännas kul att veta att andra läst....?