fredag 2 maj 2014

Det gör så ont i mitt hjärta.

Jag har fått förklarat för mig (oss), att vaskulär/blodkärls demens utvecklas trappstegsvis. Efter insjuknandet stannar sjukdomsutvecklingen ofta upp, man är och beter sig på ungefär samma sätt under ganska lång tid. Därefter kommer en försämring, en stag nedåt i trappan, man får mera symtom, blir lite sjukare. Sedan kan man bli kvar på detta trappsteg en längre eller kortare tid, allt från några dagar till flera månader.

Just ett sådant trappsteg råkade H trampa i ikväll.

Eftersom vi båda ville se helt skilda program på TV:n, så satt vi också i varsitt rum och tittade. Jag vill gärna se Lets dance, och H ville se ett annat program.
Plötsligt kommer vovven inspringande till mig och piper, hon buffar med nosen i mitt knä, tittar mig stint i ögonen och verkligen visar att det är något allvarligt på gång. Jag gick  upp och följde vovven ut. I vardagsrummet, nedanför soffan, ligger H på golvet och klarar inte av att ta sig upp. Han kämpar och kämpar, men lyckas inte. "Hjälp mig då för f-n ropar han"! Och jag är på väg att ta tag i honom för att häva upp honom. Tills jag kommer på; "Stopp och belägg! Det var ju precis detta som hände för nästan 20 år sedan, då den gamla damen på Akuten ramlade av britsen och jag försökte lyfta upp henne från golvet. Hon låg inte i sjön, jag hade tid att vänta på en kollega som kunnat hjälpa mig. Men inte jag inte, som skulle göra allting direkt, nu inte sedan".
Akta ryggen tänkte jag, lyft inte! Jag satte mig på golvet hos honom, bad honom ta några djupa andetag för att lugna sig. Det gjorde han. Sedan kunde vi med lite klurighet från min sidan, och krafter från hans egen sida - få upp honom från golvet. Detta händer allt oftare, hans ben lyder honom inte. Sedan blir han ledsen och gråter över sin svaghet, sin ynklighet. "Hur ska det bli framöver"? Ja, det kan man undra, men jag vill inte tänka på det i förväg, jag vill att vi ska kunna njuta av det liv vi har just nu för det är ändå ganska okej.

Nu ska jag gå och lägga mig, lyssna på min bok.

GOD NATT

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar