Måste helt enkelt lära mig!

Att begränsa mig, rent textmässigt. Att inte göra så långa inlägg. Men det är svårt, för när jag väl får inspiration till att skriva om det som känns viktigt just då, då bubblar orden upp i min hjärna och fingrarna flyger fram över tangenterna. 

Ska göra ett försök med större text, för att markera avstamp, ett "från och med nu" ska jag inte skriva mer än si eller så. Måste väl fungera eller?
Ska jag svara på min egen fråga så låter det väldigt självklart, så måste det bli. Men eftersom jag känner mig själv så väl, så ser jag redan här att detta inte kommer att bli ett kort inlägg...kanske?

Idag ser jag fram emot min alldeles egna dag. H:s tisdag på dagverksamheten och min lediga dag. Förberedde mig igår, för att slippa åka någonstans, att få vara hemma hela dagen. Förhoppningsvis håller sig vädret i skinnet, så jag hinner klippa klart gräsmattan på framsidan. 

På tal om H:s dagverksamhet, så önskar jag att han vore mogen för ytterligare en dag/vecka. För bådas skull. Det är förfärligt deprimerande att hela dagarna lyssna på hans snarkningar från TV-soffan. Han ligger där från att han stigit upp på morgonen, med några undantag under dagen, till det blir dags att gå och sova på kvällen. Mycket troligt beroende på hans medicinering, hans sjukdom, hans inaktivitet, hans lathet osv osv...

Missförstå inte, om han tycker om att ligga i sin älskade soffa och titta på TV eller lyssna på sina ljudböcker, så är jag den första att unna honom detta. Självklart får han syssla med det som han helst vill göra - och TV (helst då sport) är intresset nr 1, därefter kommer ljudböckerna som han fortfarande klarar av att förstå.