Väntar nog mest på att mitt gamla jag ska titta fram igen, hon som skulle ta tillfället i akt och passa på att göra allt det där som jag inte hinner med när H är hemma. Nåja, det är bara måndag idag, och jag känner att chocken fortfarande ligger kvar i mig. Måste nog bearbetas ordentligt först. Chocken och uppvaknandet men även insikten om hur mycket H betyder för mig. Fortfarande - trots allt jobbigt och svårt.
Nu ska jag snart gå in i duschen för att sedan gå en morgonpromenad med Stina. Morgonen är allra bäst tycker hon. Även om solen skiner så är luften klar och ren. Dessutom är det ju ganska lagom varmt om dagarna.
Idag ska jag själv på ett läkarbesök, som handlar bl a om förlängning av mitt sjukintyg. Kan ju inte påstå att jag blivit bättre under de gångna två månaderna, tvärtom - jag är sämre än någonsin.
En härlig sak att berätta; om en månad kommer det att åter igen finnas en liten kisse i huset. En liten söt blandning, som är nästan helt vit men med några färgade fläckar. Det är en hankatt, bara därför att kastreringen är en enkel sak på en hankatt. På en hona måste det till en ordentlig operation, alltså större ingrepp. Sedan gäller det förstås att hitta ett rätt och bra namn, funderat lite på Nisse, Cesar...får nog låta barnbarnen lämna sina förslag också.
1 juli är det dags för hämtning. Ska bli så härligt, för mig kommer den där riktigt hemkänslan med en kisse. Tror även att Stina behöver en kompis. Hon älskade ju våra två katter Sigge och Smulan, och har verkat lite deppig sedan de flyttade hemifrån. Tänk om vi vetat att vi inte skulle få huset sålt på länge, då hade de fortfarande varit här. Men jag vet att de har det bra nu, skulle inte drömma om att flytta på dem igen.
Ska åter igen ta upp det jag höll på att lära mig om foto och att lägga in dem på bloggen, en blogg utan bilder ser rätt torftig ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar