Vaskulär demens

Blodkärlsdemens heter denna typ av demens också.
Det är mycket som handlar om denna sjukdom nu, efter det som hände H i torsdags. Imorgon är det redan en vecka sedan, men inte förrän igår kände jag att chocken hade släppt sitt krampaktiga tag om  mitt inre. Jag VET ju att det inte går att jämföra en sådan upplevelse när den inträffar en nära anhörig, med hur det är att träffa på det som personal inom vården.
H hade inte varit vid liv idag om jag inte gjort det jag gjorde, som en mekanisk robot. Stängde totalt igen om alla känslor, släppte inte fram skräcken för  hur detta skulle sluta - inte förrän ambulanspersonalen tagit över.

Jag är inställd på att det ska visa sig att hans demens har förvärrats betydligt av denna hemska smäll i skallen. Det är inte så tydligt att andra märker av det ännu, pga att han är nästan drogad av allt smärtstillande han får. Men JAG vet, jag är den enda som vet exakt hur han är. Tiden får utvisa...

Nu blir det minst två veckor på korttidsboende, för bl a träning och rehab. Han måste ju klara sig hemma, rent fysiskt. Ta sig i och ur sängen, sätta sig, lägga sig, gå på toa, duscha, klä på sig osv osv osv.