lördag 3 maj 2014

Någon sorts fridsam lunk

Ja, det är så det känns - som om vi här hemma ändå trivs ganska bra med livet. Vi lever det i någon sorts fridsam lunk, med mindre variationer. Inga stora planer framåt, vi brukar kalla det vi har lust att göra för mål/förhoppningar/något vi gör om vi känner för det. Att planera för något som kan gå i stöpet, för att H har en dålig dag, jag har för ont osv - skapar ju bara besvikelse. Bättre då att tänka; "det gör vi om det känns rätt när den dagen kommer, annars får det bli en annan dag".

Som jag skrev igår så verkar det ha inträtt en sorts förändring hos H, men vad den består i är ännu för tidigt att konstatera. Det får närmaste tiden utvisa. Men lite snurrigare är det allt, lite mera glömska och då just närminnet.

Idag ska jag ta det sista av gräset. När jag klippte förra söndagen så orkade jag inte ta hela gräsmattan. Och vi har ändå inte någon jättestor tomt. Men med min rygg och min värk måste jag ransonera det som behöver göras, annars har jag handikappande ont nästa dag. Så idag blir det den sista lilla biten gräsklippning, visserligen i en slänt som är jobbig, men det får gå. Sen vill jag orka gå över allt med trimmern också, allt som inte gräsklipparen når.



Jag är så nöjd med alla koftor jag stickat och virkat under vintern. Älskar boken "älskade kofta" som jag hämtat mönster till tre av alstren ifrån.



Visserligen klarar jag aldrig av att sticka från ett mönster till 100%, jag gör mina egna ändringar och tillägg. Men till slut brukar det bli bra. Och jag är riktigt nöjd med att jag varit så pass ego att jag gjort dessa till MIG SJÄLV! Annars är det ofta alster till barnbarnen jag har i händerna. Nu var det länge sedan de fick något, men de är ju så stora nu att det börjar likna plagg för vuxna och då tar det lite mera tid. Förutom till minsta barnbarnet då, som fyller 2 år i slutet på juni.

Här presenterar jag vinterns skapelse. Den första, vita tröjan är dock gjord efter ett annat mönster som jag omarbetat efter eget tycke och virkat in mina idéer i. Lite Odd Molly-stuk, eller hur?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar