Jobbigt och frustrerande...

...att vara utan dator!

Och ändå handlar det bara om två dagar. Men för oss är datorn en viktig familjemedlem. Det har blivit så, eftersom vi båda har/har haft jobb där datorn varit vårt viktigaste arbetsredskap. Detta utvecklade sig så småningom till hemdatorer hos båda, den första för min del i början av 90-talet genom s k köp genom landstinget. Man betalade en summa i månaden i (jag tror) i tre år! Blev ingen billig dator precis, men kvalitén vad god. Hade inget val, inte råd att köpa en dator kontant då. Sedan utbildning och jobbyte som innebar ännu mera arbete med dator. Och sedan dess har den varit en viktigt del av min vardag.

H använder datorn mycket fortfarande, sitter ibland flera timmar och läser mycket om aktier på olika forum. Det glädjer mig att han har intresset kvar och jag kommer göra så gott jag kan för att han ska kunna fortsätta med det så länge som möjligt. Dessutom läser han många bloggar och mycket fakta kring sin sjukdom - ibland lite för mycket tyvärr. Blir lätt att han tar det han läser för sanning, han glömmer lätt att det man läser på internet får man ta med en nypa salt. Allt ÄR inte sant.

Nåja, datorn pajade för några dagar sedan. Internet gick inte att nå. Bredbandet testades och fungera utmärkt fram till modemet, problemet låg mellan modem och dator. Fick hjälp av Telias support (en underbar kille) med att omprogrammera nätverkskortet och allt var frid och fröjd - tills nästa dag. Då var samma problem tillbaka. Jag sade NEJ - jag sätter mig inte i telefonkö för att på hjälp som räcker i en dag till!

Då sade H: Vi köper en ny! Till saken hör att datorn endast var 1,5 år. Men jag nappade direkt. Dessa ord uttalas aldrig av H. VI KÖPER ?!?! Kanske har sjukdomen en del i detta, men han har alltid varit på gränsen till snål och jag har alltid mått illa av det. Nu med sjukdomen har detta utvecklats till att bli något i hästväg. Så jag accepterade utan vidare, åkte och köpte en direkt butiken öppnade igår.