...ofärdiga stickningar/virkningar har jag som väntar på att bli klara. Jag svär, verkligen lovar mig själv att absolut inte börja på ytterligare ett projekt innan alla är klara.
Två av dem är virkade tröjor, en kofta och en hel tröja av mormorsrutor. Och dessa är tröjor som jag är helt säker på att de kommer att bli jättefina- Båda virkade i oblekt virkgarn 8/4 och i alla fall färdiga till 2/3.
Vad hindrar mig då? Var är det som får mig att lägga arbetet åt sidan och börja på ett nytt? Ja, ja, ska ta lite bilder och visa tror jag.
Jag läser en del bloggar, många handlar om handarbete och där skrivs ofta om just ofärdiga handarbeten som ligger och väntar, så jag är inte ensam om detta.
Har stickat så mycket åt mina barnbarn att jag känner mig mätt på barnkläder, men så mycket roligt jag har haft. Handarbete för mig en sorts meditation, så mycket tänkande som sker i min hjärna medan stickorna eller virknålen går. Fram TV:n måste jag helt enkelt ha något i händerna. Nu för tiden lyssnar jag mest på böcker, men förr satt jag ofta vid köksbordet och läste - hade boken på bordet och stickningen/virkningen i händerna. Fingrarna gick av sig själva medan jag läste. Är nog fortfarande lite manisk, måste alltid se till att jag vet vad jag ska göra så snart jag är klar med ett alster. Garn och mönster måste redan finnas hemma innan jag syr ihop.
En blogg - som en dagbok - som en bästis - på min resa som anhörig till make med nydiagnosticerad demens - och mycket, mycket annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar