Måndag morgon och det gillar jag!

För inte så länge sedan hade jag blivit förfärad av dessa ord. Då, när jag fortfarande fungerade normalt, som vilken annan heltidsarbetande som helst.
Nu är jag hemma sedan ett år, varit sjukskriven för svåra smärtor i ryggen, efter ett flertal ryggoperationer. Och dessutom för dubbelsidiga trokanteriter (höftinflammationer i slemsäckar). Har börjat arbetsträna lite, lite och är bara i inledningen med 5 tim/vecka som enligt Försäkringskassan måste delas på 2 dagar. Alltså 2,5 tim/dag och dessutom 8 mils resa t o r. Inte klokt, men så är det. Nästa vecka är min plan att låta arbetsträningen övergå till "riktigt" arbete på 5 tim/dag och då hoppas jag verkligen att jag får möjligheten att bestämma över om jag vill göra dessa timmar på en eller två dagar. Klarar inte bilkörningen annars.

Men det är kul, härligt att komma hemifrån och träffa arbetskamraterna igen. Släppa fokus på H för en stund. Dessa stunder klarar han bra att vara hemma själv. Jag tror faktiskt att det är bra för hans självkänsla att se att det går. Än så länge...jag vet ju inte alls hur länge det kommer att vara. En dag kommer det är bli besvärligt, kanske kommer han att leta efter mig, kanske gå ut och gå vilse..vem vet? Vad gör vi då? Ja, inte är det meningen att jag ska avstå från att arbeta eller? Hemtjänst från kommunen? Fler dagverksamhetsdagar? Ingen aning, det får framtiden utvisa. Vi lever i nuet och har redan svårt att planera för framtiden eftersom vi inte vet hur länge vårt liv får lov att se ut som idag. Det sker ju hela tiden små försämringar, som kanske bara jag märker i första hand, framför allt för att det mest drabbar hans personlighet. Ibland är det som om han kan skärpa till sig utåt, och då verkar han bättre.

Älskade Stina får sin morgonpromenad innan jag åker, och nästa när jag kommer tillbaka. Hon lider ingen nöd att vara ensam med husse.

Största anledningen till att jag vill jobba är inte att jag är bättre, jag har förfärlig värk - hela, hela tiden. MEN jag behöver komma bort ibland. Och jag ska försöka öka på arbetstid till det dubbla i alla fall så småningom. Sedan tidigare har jag 50% sjukersättning, så det finns bara en halvtidstjänst kvar av min heltid. Räcker gott och väl för mig. Åtminstone så länge vi bor kvar i vårt stora hus, på landet.

Helgen som gick var mer aktiv än på länge. Fredag kalas. Lördag middag hos sonen. Söndag åter igen kalas för bonusbarnbarnet. Lite väl mycket kanske eftersom jag älskar att ha åtminstone en dag helt fri från åtaganden, men det gick ändå bra.

Plusgrader idag, härligt på sitt sätt, men tråkigt på ett annat. Med en vit hund i huset är det inte så kul när det börjar töa och slaska. Promenaderna leder alltid till tvätt och torkning, eftersom vägarna är leriga och hunden likaså. Bäst med ett par minusgrader.