Ja, nog var gårdagen en riktigt "hjärtlig" dag!
Överallt hjärtan i alla former, som ligaätbara, andra bara symboliska. Hjärtats störta symbolvärde är ju förstås kärleken. Men med tanke på alla hjärtsjuka förstår man att det kan ha andra värden också.
H och jag var bjudna till äldste sonen med familj på en underbart god kycklinganrättning, mums med grönpeppar! Älskar det, men en krydda som man tyvärr glömmer bort i perioder.
Sonhustrun som är min favoritbakerska, hade med ett av barnbarnen tillagat en dessert som var ljuvlig och proppmättande. Så härligt det är att dela en måltid med glada och kära anhöriga, mumsande, pratande, skrattande. Så härligt att laga mat åt barn OCH vuxna med så god aptit. Önskar att våra egna måltider så ut så här. Kul att laga mat, planera, få bekräftelse efteråt och glada tillrop när maten smakar bra.
Jag har nästan slutat laga "riktig" mat när vi är ensamma H och jag. Den där typen av mat som har många ingredienser, kräver lång tid i planering och tillagning. Ibland är jag lite orolig för att jag ska glömma bort den där "känslan" av att veta precis hur mycket av allt, vilka kryddor osv. Men för att vara road av matlagning, behöver man just bekräftelse, åtminstone är det så för mig och några kollegor. Vi har diskuterat detta ämne och funderat på vad det beror på, att vi inte längre är roade av matlagning.
Jag tror jag har svaret. Hur kul är det att lägga ned sin själ i en anrättning som kanske tar lång tid att tillaga, om den som ska äta maten bara sätter sig till bords, slevar in och tuggar, för att sedan går ifrån bordet utan någon som helst respons på det man gjort? Visst ligger en del i H:s sjukdom, men han har nog alltid varit sådan, under vår tid. Jag förstår ju att han tycker om maten, eftersom han ofta tar om, men jag önskar han förstod att jag faktiskt ansträngt mig för oss båda.
Den förhatliga sjukdomen fortskrider i sakta mak. Det handlar inte om väldiga förändringar i snabb takt, men för varje dag lägger jag märke till allt mera. Nu har hans ögon börjat krångla igen. Han ser dubbelt och oroar sig för att ha fått tillbaka de besvär han hade för ett par år sedan. Som berodde på hans diabetes. Jag tror även att han har överansträngt sina ögon, liggandes i soffan, tittande på OS, flera timmar/dag.
H har varit en person med ganska bra kunskaper om aktier, var med i en aktieklubb som tillsammans tjänade in en slant. Dessa upplöstes före jul. Efter det har H i stort sett placerat hela det lilla sparkapital vi hade i egna aktier. Det gick bra i början, men jag vågar inte lita på honom. Smyger mig in i internetbanken varje morgon för att ta mig en titt. Som sagt, känner mig väldigt orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar