Bromsa lite nu

Alltså, hur länge skulle jag inte vilja ha möjligheten att få njuta av denna syn? Körsbärsträden blommar i mängder, ja det är mycket annat som blommar också nu, men just synen av dessa ljuvliga blommor i sin härliga rosa nyans gör mig så glad. Lycka, njutning, lugn, harmoni...känslorna är många när jag står där och tar in denna syn. 

Men vi behöver bromsa vädret lite nu, det är fortfarande bara april! Vad får vi sedan kvar till sommaren när naturen exploderar i racerfart?

Denna underbara blomma, gullvivan plockade jag en liten bukett av igår. Kände doften av dem långt innan jag upptäckte dem. Och när jag tittade mig omkring såg jag även att dessa var på god väg;

 

Små raka blad som sticker upp som pinnar i marken än så länge, men jag kan känna dess doft när jag blundar och ser dem bakom min ögonlock. 

Våren är underbar, jag älskar den även mer än sommaren. På våren har man hela sommaren framför sig. Och när det väl kommit, så vet man ju att den går så otroligt fort, vilken gärna skapar en liten stress med tanke på vad man gärna vill hinna med under tiden fram till höst och vinter. 

Inga missförstånd, jag älskar alla årstider, hösten har alltid varit min favorit hela livet. Men ända sedan vi flyttade till vårt hus på landet, har nog min längtan till våren fått övertaget. Detta beror säkert mycket på mörkret eller bristen på ljus. På vintern faller mörkret ca 15.30 och sedan är det beckmörkt ända till sena morgonen. Som hundägare är det inte roligt att gå promenader i mörker, när man när som helst riskerar ett möte med en älg eller flera. Vildsvin och varg har tydligen också förärat oss med sin närvaro, även om jag själv sluppit träffa dem. 

Idag ska H på sin dagverksamhet, och då känns denna dag som min alldeles egen. Jag älskar tisdagar! Så underbart att först och främst slippa laga lunch, själva äter jag gärna yoghurt eller fil istället. Ja, vad som helst för att få slippa matlagningen. 

Lagar mat varje dag annars, mat som bara slevas in utan minsta tvekan, utan ett pip till uppskattning. H sätter sig till bords redan när jag börjar med maten, och börjat plocka av tillbehör och sallad. Jag försöker få honom att vänta tills jag säger att maten är klar, men han bryr sig inte. Om det smakar gott får jag aldrig veta, klart jag märker om han äter mycket eller tar om. Men lite uppskattning och bekräftelse skulle göra matlagningen roligare. Jag är trött på att laga mat, tycker inte det är det minsta roligt. Förutom när barn och barnbarn, eller andra nära och kära sitter vid vårt matbord - då känner jag mig glad vid spisen. 

Hade bestämt mig för sjukgymnastiken idag (eller imorgon), får se hur det känns efter lunch. De har öppet hus på eftermiddagarna. Skulle vara så skönt att slippa åka någonstans idag.