Det skulle vara så roligt med ett livstecken från DIG!

Ja, just dig - du som av en slump kanske hamnat på min blogg och till och med läser några inlägg.

Låt mig få veta! Snälla! Säg hej i en kommentar - så att jag kan glädja mig åt att du varit här.

Säger VÄLKOMMEN du okända, ge mig en hälsning !

Jag är själv väldigt dålig på att skriva kommentarer i bloggar, som jag läser regelbundet. Detta trots att jag förstår att den som skriver skulle bli jätteglad för detta.

I denna blogg är det ju lite speciellt, här skriver jag om sådant som jag kanske inte vill att H ska läsa. Bloggen föddes ju ur mitt behov av en vän, en förtrogen, en dagbok.

Som anhörig till en person med demens är man ju världens ensammaste. Inte för att jag inte har familj och vänner som bryr sig, men jag gillar inte att belasta mina nära och kära med tankar och känslor som kan uppfattas som gnällighet. Vissa saker måste bara UT!

Det blir inga djupare diskussioner, inga förtroenden, inget utbyte av tankar och känslor mellan H och mig längre. Den biten av vår relation är borta. H har förlorat förmågan till empati, förståelse. för hur andra känner sig. Det är sjukdomen, jag får påminna mig om detta hela tiden. Jä..la sjukdom!! Jag känner mig som en riktig svikare varje gång jag pratar om oss, om vårt liv, om problemen som hela tiden skapar nya. Jag vill inte göra honom ledsen, inte såra, inte kränka.

Hittade en underbar dikt på engelska, som handlar om en Alzheimersjuk persons önskemål;


 

den svenska versionen är också fin;

Fritt översatt till svenska: Den dementes begäran

Be mig inte att komma i håg

försök inte få mig att förstå

Låt mig vila och veta att du är med mig

kyss min kind och håll min hand

Jag är förvirrad på ett sätt som du inte förstår

Jag är ledsen, sjuk och vilse

Allt jag vet;  jag behöver dig

var med mig till varje pris

Tappa inte tålamodet med mig

Skäll inte, svär inte, gråt inte

Jag kan inte hjälpa hur jag beter mig

Jag kan inte vara annorlunda även om jag försöker

Kom bara i håg att jag behöver dig

att det bästa av mig är försvunnet

Snälla misslyckas inte med att stå bredvid mig

älska mig tills mitt liv är borta

Att fundera över: Om du skulle drabbas av en demenssjukdom, vad skulle du vilja säga till dina anhöriga? Hur vill du bli bemött? Hur vill du bli sedd?