Barnbarnsboozt, ljudkänslighet...

Har nu umgåtts med mina älskade barnbarn Linn och Emil. Det gör så gott att höra dem gång på gång säga; "farmor jag älskar dig så mycket", det värmer hjärtat och får mig att inse vad som är bland det största i livet. Att vara en älskad farmor/mormor, i vars hem det är underbart att få tillbringa en eller ett par nätter då och då och få vara nr 1.

Det får de vara hemma också givetvis, men där ska det övriga livet också rulla på samtidigt, och det är inte alltid enkelt idag att styra upp allt som ska göras, alla tider som ska passas. Här hos mig kan man släppa all stress, bara sjunka ned i fåtöljen/sängen och titta på en film. Efter hämtningen måste jag åka till affären och apoteket. Köpa mat som passar de små liven, jag vill ju helst bjuda på sådan man som de önskar sig, tillsammans med något som blir smaskigt.
När jag frågade vad de ville äta till middag, blev svaret unisont; "pannaka"! Ja men det är ju ingen riktig mat var då mitt svar, det är mera som efterrätt?!? Det fick bli så, hade bl a skrivit på min inköpslista - vetemjöl - kom jag ihåg det? Nej! Bestämde mig för att testa LCHF-pannkakor gjord på kokosnötmjöl, men blä! Jag fattar inte hur folk lyckas få till pannakakor av den smeten!

Nå väl farmor fick öppna frysen och plocka fram pizza istället. Tyvärr fanns det bara en sort och där ingick champignoner! Emil hatar svamp! Så vad gör man då? Jo, grädda pizzan, fram med pincettten och börja leta...och till slut har man en liten hög på servetten - med svamp. Nåja - pappa i familjen var exakt lika petig med sådana ingredienser - så jag åtog mig sökandet efter svamp i pizzan.

H försågs sig som vanligt med den mat som serverades. Han åt minst en pizza + någon bit till från barnens som de inte orkade äta upp. Det är så tråkigt att hela tiden tvingas begränsa hur mycket H tar för sig, men jag måste eftersom han inte längre klarar av att ta hänsyn, tänka tanken att vi är flera som ska äta, att inte ta först själv osv osv.

Barn ja - barn låter! Tror det har att göra med att dessa två varit på dagis under ganska lång tid. Där får man ta i med rösten för att göra sig hörd. Det vänjer man sig vid som barn. Så då höjer man rösten hela tiden, inte bara då det behövs. Även TV:n måste vara på högt. Detta gör mig galen. Har ju en tinnitus och blir oerhört frustrerad av höga ljud.
Även minsta barnbarnet 1,5 år, som bor i Linköping, kan konsten att låta. Men å andra sidan har hon en mamma som är operasångerska, så hon har matats med skalor och arior sedan hon föddes.

Nu ska jag snart väcka barnen, för frukost med youghurt och onyttiga 2farmors-choklarflingor", men de får allt lov att trycka i sig en nyttig macka också. Typ....