Dåligt samvete?

Det här inlägget, eller det som skulle bli ett inlägg, har bara en rubrik ännu så länge. Minns inte riktigt vad det var jag tänkte på men "dåligt samvete?". Jag har inte det ännu, men kan tänka mig att det kommer en tid, när H blir ännu sämre, då jag måste göra saker mot hans vilja. Har hört andra anhöriga prata om det dåliga samvetet, men inte riktigt kunnat hålla med. Jag har inte det, jag gör hela tiden så gott jag kan, men jag måste - för hans och min skull - tänka på mig själv ibland och ta hand om mig. Om jag ska orka. Det är ett löfte som jag givit, och aldrig kommer att svika - jag kommer att finnas vid hans sida så långt som det bara finns minsta möjlighet för honom att få bo kvar hemma.

Det dåliga samvetet tror jag kommer av att, man till slut måste låta sin sjuke anhörige ta emot växelvård eller flytta för gott till demensboende. Jag kan bara hoppas, att när den dagen kommer, då är H så långt inne i demensdimman att han inte vet. Tror nämligen att jag själv då kommer att ha lättare att bara vara med honom, göra saker bara för honom osv. Nu har jag även ett hus, ett hushåll, matlagning, tvätt, jobb, hund mitt i allting och det tycker han är jobbigt. Att inte ha 100% uppmärksamhet från mig. Men HUR skulle jag orka det??