Två oavslutade inlägg senare...

Ja, det är tydligt, jag har inte tillräckligt med tid till mitt eget förfogande. Blir alldeles för ofta avbruten av H, när jag sitter vid datorn, avbryter mitt skrivande då - och sedan är inspirationen som bortblåst!

Det jag skrev senast handlar ju om min äldste, älskade son och det som föregick den förlossning som gav mig mitt första riktiga möte med honom. På riktigt då förstås, för jag hade ju naturligtvis redan skapat en relation till den lille killen som legat i min mage i nio månader. Och det är kärlek - ren, underbar, ovillkorlig kärlek. Ömsesidig. 

När nr två kom till världen var det inte riktigt lika dramatiskt, för han ville inte alls komma ut och träffa mig. Tre veckor över tiden fick jag vänta, under tiden växte både han och jag. Han hade ju egentligen växt klart flera veckor tidigare, så nu låg han bara där och myste och tog vara på all näring han kom åt. Själv var jag stor som ett hus. 
En sak var jag lite orolig för; nämligen hur man kan älska två barn lika mycket. Nr ett var ju redan så oändligt älskad, han var det bästa som hänt mig och nu fyra år senare skulle ett syskon komma till världen. Men jag hade inte behövt oroa mig, nr två kändes precis lika rätt och underbar som nr ett!

Mina älskade, älskade pojkar, vilken skatt ni varit i mitt liv! Som jag älskar er, så mycket som ni givit mig hittills i livet, och det bara fortsätter. All er kärlek till er mamma, all omtanke, all hjälp. Har aldrig, inte en enda dag, känt mig ensam. Trots att vi ofta befinner oss på olika platser, ni finns inom mig och när som helst poppar era fina ansikten upp inför min inre syn och jag blir alldeles varm om hjärtat av moderskärlek. Jag vet att jag är den som ni vänder er till om livet känns tufft, och på det viset känner jag mig trygg i vetskapen om att ni har det bra. För om så inte var fallet - då skulle ni höra av er till "morsan".

Ni har givit mig lyckan och glädjen i att vara farmor. Till tre underbara barnbarn - 10 + 8 + 1,5 år. Vilken ynnest det är, att känna sina barnbarns kärlek. Att få finnas till för dem, att vara tryggheten som alltid kommer att finnas för dem.

Jag är TACKSAM - jag är NÖJD - jag är LYCKLIG. Trots att livet just nu ofta är tungt och svårt av andra orsaker - så finns nu där med er kärlek - och det känns GÖTT!