Påsk

Om precis en månad är det påsk. I mitten av april.
För 41 år sedan, på påskdagen, föddes min äldste son. Otroligt, men jag minns det så tydligt, graviditeten, livet, hur vattnet gick när vi stod i kö på det stora köpcentret och skulle betala vår fulla kundvagn...då min tidigare arbetskompis upptäckte mig, kom fram och dunkade mig lite lätt på ryggen. Sade; "Nä men hej! Har inte du fått barn ännu"? Då, precis då, känner jag plötsligt hur något blött och varmt rinner utmed mina ben och ned i skorna. Tittade ned och så en pöl av fostervatten breda ut sig över golvet, där i kassakön. Ja, vattnet gick där och då.

Inga värkar, så vi åkte hem till mor och far med all påskmat som vi köpt. Hela framsätet på bilen blev förstört! Allt detta vatten! Ringde till förlossningen som beordrade mig att komma in eftersom det redan gått några timmar, och på den tiden fick man absolut inte gå längre än 24 timmar efter att vattnet gått. Fortfarande inga värkar, min förlossningsläkare beordrade mig att sätta igång och gå upp och ned i trapporna. "Om du inte gör det ska jag jaga dig med blåslampa" så visst gick jag.

Jag var 19 år och hade ingen aning om vad det innebar att föda barn. Klart jag var förberedd av min mamma och min syster, med verkligheten ser ändå alltid lite annorlunda ut.

Till slut fick jag ändå igång värkarbetet, men när krystvärkarna började trodde jag att det var dags att gå på toaletten. Så jag gick dit, låste in mig och satt mig där för att göra nr 2. Det bankade på dörren, barnmorskan stod utanför och ropade att jag måste öppna dörren. "Jag ska, men jag måste bli klar här först" svarade jag. Problemet var ju bara att det inte alls var det jag kände, jag hade inget behov av att sitta på toa. Det var krystvärkar och mitt barn var nära att födas i toaletten.

Allt gick bra, och efter en kort stund låg jag där med min förstfödde på armen och var så lycklig!