Lördag morgon...

...och jag vaknar strax efter 04!! Och känner mig ungefär så här, fast i min egen sovstass. Bild lånad från google:

Av en mjuk och fuktig nos, som ligger på min överarm. Stina har vaknat och känner sig lite kissnödig, vill ut i trädgården.

Klart man måste få kissa om man är nödig!

Lägger mig själv igen, men sömnen verkar ha gjort sitt för jag är inte det minsta trött. Läser lite, men går sedan upp och sätter mig en stund vid datorn.

Lördag - städdag - men hu vad det blåser idag också! När ska jag hinna ta hand om alla löven? Det går inte att röra lövhögen, för  då blåser allt omkring och bara byter liggplats.

Igår var det lite kaos här. Både H och jag är lite beroende av datorn, kan man väl säga. Jag gillar att läsa bloggar och att skriva i min egen. Börjar få in lite rutin på detta nu och ska snart göra den lite mera tillgänglig och offentlig. Men det känns fortfarande lite farligt, då måste jag ju vara väldigt försiktig med vad jag skriver. Och det var ju just därför jag skaffade mig denna blogg, jag ville ha en dagbok där jag kan stjälpa av lite frustration, ilska, uppgivenhet - en ventil. Men även att skriva om det som gör mig glad och lycklig. För det finns gott om positivitet i mitt liv OCKSÅ! Tankar och känslor hamnar ofta på plats när man ser dem skrivna i svart på vitt, man läser och kommer på hur man ska göra och tänka. Inte alltid, men det är ändå en ventil.

Nåja, kaos var det;

och kaos blev det! En HEL mugg av H:s nybryggda kaffe som rann ned över hela tangentbordet. Naturligtvis fungerade ingenting efter det. Trots ihärdig rengöring, blås med fön, torkning på element, verkade ingenting längre fungera. "jag vägrar åka in till stan och köpa tangentbord, inte idag". Hade bestämt att jag skulle ha en HEL dag hemma och för en dags skull slippa åka de 1,5 milen t o r till stan. Jag vet, det är ingenting, tar bara 15-20 min till stan. Men det går åt mycket tid, halva dagen försvinner. Och jag vill ha några hela dagar för att hinna städa till visningen i veckan. På måndag, till dess får vi klara oss.

Jahapp - vi stängde av datorn, lämnade arbetsrummet och glömde bort vad som hänt. På eftermiddagen kollade jag om inte något litet underverk inträffat i alla fall. Och döm om min förvåning! Allt fungerade igen! Underbart. Nu har  H lovat att aldrig mer dricka något när han sitter vid datorn.

Ja vi har en stationär dator! Kanske stenålder, men den är relativt ny, kanske ett år. Det är mitt fel. Eftersom jag är läkarsekreterare, så är datorn mitt viktigaste arbetsredskap, jag skriver långa texter, och är väldigt beroende av ett bra tangentbord och bra utrustning - så även hemma. Om jag ska kunna hålla den fart jag har när jag är som snabbast. Ingen bärbar datorn för min del alltså.