På bättre tankar

För ett par dagar sedan fick jag för mig att jag skulle skaffa mig en annan blogg, för att minska risken för att H ska hitta hit och kanske läsa vad jag skriver. Insåg för sent att risken för detta är minimal, och den minskar lite för varje dag. Tänkte så flytta över de inlägg jag gjorde i den bloggen, men har inte klurat ut än hur det ska gå till. Om jag inte löser det, så handlar det bara om en veckas skrivande, så det är ingen katastrof.

Igår hade jag skrivit om att vi skulle ha en ny visning av vårt hus på eftermiddagen. Det hade vi och det gick bra, enligt mäklaren var spekulanterna nöjda och förtjusta. Nu väntar vi på om något händer, hoppas på bud.

Idag känns det väldigt skönt och avslappnat. Jag har jobbat min torsdag och njuter just nu av att kunna släppa städning osv. Behöver några lugna dagar, så min stackars rygg från vila lite. Lade upp några  bilder av min lilla familj i den andra bloggen, de är nu raderade där, så jag lägger upp dem här istället.

Här kommer jag på en bild från yngste sonens bröllop 2011. Har jättekort hår här och nu är det väldigt långt istället. Men jag har tyvärr inte många kort på mig själv eftersom det nästan alltid är jag själv som står bakom kameran;

Här kommer en bild på H, en älskad make, livskamrat och vän;

Och så sist, men absolut inte minst, älskade Stina, vår golden retriever, 6 år;

Lilla Stina, som är min räddning i denna svåra tid, min allra bästa vän. När jag känner att orken är slut, när energin inte räcker till - då tar hon mig med ut på en promenad i skogen. Och där kan vi sitta på en stubbe och bara vara.

Jag har fler nära och kära som jag skulle vilja lägga upp bilder på, men inte förrän jag frågat dem om lov. De ven ännu inte om min blogg, så då måste jag ju börja med att avslöja den i så fall. Vet inte varför, men jag har fått för mig att de kanske inte gillar att jag skriver om mitt liv. Fast å andra sidan; de vill mig ju bara väl så det finns ingen anledning till att känna så.

Jag mår bra av att skriva av mig någon gång varje dag. Och jag kan tänka mig att i takt med att H blir sämre, så ökar behovet av att skriva av sig.